SO/1+2,ERGONOMI,AVSL.TANKAR.

FACKET

Idag satte jag mig ner och pratade med min handledare om vem som går med i facket och varför. På Moderna Museet är de flesta anställda med i fackföreningen ST. När jag frågade henne varför hon var med svarade hon att hon främst är med för att göra Moderna Museet till en bättre arbetsplats generellt, för alla. Hon känner inte att hon behöver vara rädd för att få sparken eller så, utan hon har gått med för att det över lag ska fungera bra där hon jobbar. Hon sa även att om hon t.ex. skulle bli sjuk vill hon att någon skall kunna täcka upp för henne och liknande.

Jag tycker nog att min handledare verkar ha en ganska så positiv inställning till facket. Hon berättade att de vanligaste frågorna just nu är löner och arbetsvillkor. De anställda försöker få arbetsgivaren att förstå att de behöver högre löner. Vissa arbetsgivare kanske kan se på facket som negativt eftersom de har en makt som kan upplevas som hotfull. En vettig arbetsgivare skulle dock inte ha dessa farhågor. På min arbetsplats utgör facket ett stöd för personalens önskningar och mål och på så sett har naturligtvis facket viss makt.

Jag fick en broschyr från ST där det på första sidan står: Finns det saker du vill förbättra på din arbetsplats? Vill du vara med och påverka dina anställningsvillkor? Tror du att det är lättare att förändra ju fler man är? Tycker man så borde man gå med i facket. Trivs man däremot, och har inga problem med att byta jobb om man skulle bli missnöjd, då behöver man ju inte gå med i facket.

Vi pratade om skillnaderna mellan att ha en arbetsgivare som inte jobbar på arbetsplatsen och att ha en som gör det. På en arbetsplats där det förstnämnda gäller kan inte arbetsgivaren veta vilken lön som är rättvis egentligen. Då får lönen göras upp tillsammans med facket. På en arbetsplats där arbetsgivaren, chefen, jobbar bland arbetstagarna blir det mycket lättare för arbetsgivaren att ge en rättvis lön och bra arbetsvillkor. Då kanske man inte behöver något fack. Det finns även speciella fackföreningar för chefer. Där kan de till exempel få råd och tips från andra chefer och hjälp med juridiska frågor.

Jag tror att det är rätt att ju fler man är desto lättare är det att förändra i de flesta fallen. Man blir starkare som grupp och får lättare sin röst hörd. Därför är facket väldigt viktigt för de som är tillbakadragna och inte säger vad de tycker.

Fackföreningar har funnits ända sedan 1700-talet i olika former. Uppgiften har alltid varit densamma, nämligen att stötta och hjälpa arbetare med att föra fram sina åsikter gentemot sin arbetsgivare. I Sverige driver de olika fackföreningarna även en s.k. arbetslöshetskassa i vilken arbetstagaren får pengar då han är sjuk. Den största fackföreningen i Sverige är LO som är knuten till det socialdemokratiska partiet.

Facket utvecklades framförallt under den industriella revolutionen när stora mängder arbetare samlades i industrierna. Behovet av en enande röst växte sig allt starkare för att skapa drägliga och rättvisa förhållanden.

I tider som nu, med lågkonjunktur där det sker en mängd uppsägningar o.s.v. har facket en viktigt roll att fylla när det gäller att stödja arbetstagaren avseende förhandlingar samt att se till att uppsägningen går rätt till.

När man samlar många kreativt intresserade människor under ett tak kan det lätt uppstå konflikter kring museets inriktning och vilka stilar man gillar o.s.v. Det är naturligtvis en ledarskapsfråga och det vill till att ledningen har klart för sig i alla lägen vilken väg man ska gå.

KÖN, SOCIAL OXH KULTURELL BAKGRUND

Jag tror att social och kulturell bakgrund spelar större roll än vad man har för kön när det gäller var man hamnar i arbetslivet. Könet har mindre betydelse när det gäller vad man väljer att arbeta med men sedan inom arbetsplatsen tror jag att det är svårare att nå höga positioner om man är kvinna än om man är man, tyvärr. Den sociala och kulturella bakgrunden bidrar till att forma människors intresse och förmåga att utvecklas som individ. Det är till exempel lättare för en person som vuxit upp i en akademisk miljö att ta sig vidare till högre studier än för en som vuxit upp i en miljö där man ej har värdesatt ambition och prestation.

Jag tror att det är väldigt viktigt att låta ungdomar få utrymme att känna efter själva vilken väg de ska välja i livet, vilket kanske inte ofta är fallet i många familjer oavsett nationalitet eller social status.

På min arbetsplats är den högsta chefen en man och jag tror aldrig att man haft en kvinnlig chef, vilket faktiskt är lite märkligt. Däremot nivån under honom är väldigt jämställd. Konstintendenterna är lika många män som kvinnor. Generellt på min arbetsplats arbetar lika många män som kvinnor. Att arbeta på ett museum känns varken kvinnligt eller manligt. Det handlar snarare om ett intresse. Kvinnor och män har samma arbetsuppgifter och är lika betydelsefulla. Sedan finns det självklart olika befattningar. Chefen för museet och konstintendenterna har såklart högst lön. Deras arbete är avgörande för museets attraktionskraft. * Min arbetsledare valde sin arbetsplats enbart p.g.a. lust och längtan att tillhöra miljön i vilken hon verkar. Hennes nyfikenhet var drivkraften. En av hennes kollegor växte upp i en intellektuell miljö i en välbärgad stockholmsförort och började tidigt läsa konstlitteratur. Återigen ett starkt intresse som egentligen kom från ingenstans men som växte sig så pass stark att det kom att prägla hela hans liv.

På Moderna Museet finns det egentligen ingen status att sträva efter. Förutom möjligtvis museichefsjobbet. Här arbetar man om man är intresserad av konst och därför är det svårt att tala om en s.k. klassresa. Här känner man verkligen att alla är lika mycket värda oavsett roll. Då arbetsplatsen är väldigt stor är det svårt att bedöma hur stor andel som har sin bakgrund i ett annat land. Men känslan är att det är övervägande svenskar som arbetar här med ett och annat inslag av andra nationaliteter. En spanjorska jag träffade var anställd p.g.a. sin specialkompetens.

ERGONOMI

Jag praktiserar på Moderna Museet på Skeppsholmen i Stockholm. Det är ett stort museum dit många människor kommer varje dag. Moderna Museet är en statlig verksamhet som drivs med statliga medel. Museet har till uppgift att samla, bevara, visa och förmedla 1900- och 2000-talskonsten i alla dess former.

Ljudnivån på museet varierar. Uppe i entrén och i salarna är det ofta mycket folk och deras prat kan uppfattas som buller eller störande ljud. Nere på kontoret är det däremot väldigt lugnt och tyst. Då och då är det några som småpratar men vill man vila öronen en stund är kontoret bäst. I Verkstan är det också tyst förutom när det kommer skolklasser eller små barn som gärna pratar mycket och högljutt. I verkstan är det ganska högt i taket så ljudet ekar i rummet ibland. Inne i salarna är väggarna isolerade för att man ska kunna höra något under visningarna. Generellt sett tycker jag att ljudnivån är behaglig.

I museet finns stora fönster överallt. I kontoret, entrépartiet och i verkstan. Det gör att mer dagsljus kommer in och det blir en väldigt trivsam miljö att jobba i. I verkstan finns det dels ljusramper med ganska så starkt ljus och så finns det ”vanliga” lampor. All belysning går att variera med en dimmer i fyra steg vilket är väldigt effektivt. Vi använder oss av dimmern ofta när vi t.ex. målar med en speciell färg. Då ser vi hur färgen förändras beroende på ljusstyrkan. Ateljéerna ligger vända mor norr, vilket är ett klassiskt sätt att skapa ett vacker ljus att måla i, samt att undvika solkatter.

Luften i museet är jättebra. Det känns aldrig för fuktigt någonstans. Temperaturen är mycket behaglig och det är aldrig för varmt eller för kallt. Möjligtvis kan det bli lite ruggigt på kvällskurserna i verkstan eller om fönstrena varit öppna länge. Jag tycker i och för sig att det är jättebra att kunna öppna fönstrena, så att man kan fylla på med ny fräsch luft ibland.

Det är sällan som jag behöver bära saker i museet. De gånger som det hänt har det handlat om nästan viktlösa målningar eller material som t.ex. färgflaskor eller arbetsrockar som inte heller väger mycket alls. Allt det material som vi behöver för att kunna jobba i verkstan finns oftast redan där och när vi behöver något annat finns det i ett litet rum bredvid. Det är väldigt skönt att inte behöva kånka runt på tunga föremål hela dagarna.

Något som är väldigt bra med arbetet på museet är att man gör olika saker nästan varje dag. Ena sekunden måla, andra sitta på kontoret, tredje gå runt i salarna t.ex. Det är alltså ett väldigt varierande arbete och de gånger jag utför arbete där jag hamnar i en viss ställning så gör jag ändå inte det så pass länge att jag hinner få ont. Till exempel att blanda lim. Skulle jag stå vid bänken och göra det länge varje dag skulle det bli jättejobbigt, men som tur är gör jag det i högst en halvtimme eller så. En ”arbetsställning” som jag inte trivs med är när vi har 1-timmes visningar med t.ex. skolklasser. Då sitter vi antingen på små hopfällbara stolar som inte går att sitta rakryggad i, eller så står vi upp. Det fungerar inte för mig eftersom jag lätt får ont i ryggen. Jag har löst det så att jag sitter en liten stund och sedan står en liten stund o.s.v. När vi går från ett verk till ett annat brukar jag utnyttja den lilla promenaden. Då går det bättre! När vi har kurs för 2-4 år gamla barn sitter vi istället på golvet av olika skäl. Det är konstigt nog mycket bekvämare.

Museet innehåller många hårda ytor, något som kan upplevas som stumt och vara negativt för den med känslig rygg. De allmänna ytorna består till största delen av stengolv. Personligen saknar jag mjuka och komfortablare möbler då museets möbler oftast är hårda och obekväma. De är gjorda för att tåla hårt slitage. Då kanske man får avstå från komforten.

I och med att museet är ganska så nybyggt så är funktionerna välstuderade och håller hög standard. Särkilt om man jämför med det gamla museet som var inrymt i gamla byggnader som inte var anpassade till verksamheten. Verkstan är verkligen anpassad för sin verksamhet, med oömma grangolv och väggytor där man fritt får hänga upp sina verk. Det finns också ett annat utrymme med stora hoar där man kan tvätta penslar och plaska bäst man vill. Väggarna är klädda med vackert turkos och ljusblå glasmosaik. Det är meningen att barnen ska känna sig hemma och fria att skapa. Golv, bord, väggar och stolar är vitmålade. Då ser inte färgfläckarna ut som smuts!

Nästan varje dag, mellan visningar och kurser, finns alltid några minuters vila. Då går jag alltid ut och får frisk luft. Miljön runtomkring museet är härlig. Utan de små promenaderna skulle jag nog inte klara dagarna lika bra som jag gjort.

Miljön på museet är generellt lugn och behaglig. Få personer är stressade och personalen samspelar utan några problem. Alla verkar trivas och älskar sitt arbete. Har man stimulerande arbetsuppgifter som det känns som att alla tycker att de har, så trivs man.

Jag anser inte att det finns något större behov av ergonomiska förbättringar på min arbetsplats.

AVSLUTANDE TANKAR

Att praoa på Moderna Museet har varit helt fantastiskt roligt och jag har lärt mig mer än jag kunnat föreställa mig. Jag blev väldigt väl omhändertagen av alla och kände mig genast välkommen. Det var väldigt kul att få känna sig som en av dem och att bli tagen på allvar genom att få uppgifter som var meningsfulla. Jag blev otroligt inspirerad och lite förvånad över att det var så roligt att arbeta! Museet är en härlig och dynamisk arbetsplats med en massa olika typer av yrkesroller. Jag har träffat allt i från konstpedagoger till konservatorer till konstguider och intendenter. Det är verkligen något jag skulle kunna arbeta med i framtiden.