JULIA G!

so-facket

På yogayama, min praoplats, är det ingen som är medlem i något fack. En av dem har varit medlem men tyckte det var för dyrt. De säger också att det inte har varit nödvändigt i deras fall. i restaurangbranshen är det inte särskilt många som är med i ett fackförbund, säger de.

De fackförbund jag känner till är LO, SACO och SEKO, och jag vet att SEKO arbetar för bättre löner och arbetsvillkor. Men jag tror också att deras mål är att få med så många människor som möjligt i deras förbund. Deras metod kan vara strejk. Som att få med alla arbetare på en arbetsplats att strejka. Man kan jämnföra med för 100 år sedan. Då alla jobbade. De jobbade på helger, alla lov och fick ingen föräldrarledighet. Så är det inte i dag och det är tackvare fackförbund.

Om man tänker sig en kvinna som vill ta semester med familjen en vecka, och samtidigt ha sin lön tycker hon det är jättebra. Men det tycker inte hennes chef. Han tycker det är jättebra om hon inte tar någon ledighet alls och inte får någon lön. Helt tvärt om. där kan kvinnan ta hjälp av ett fackförbund som SEKO. Om jag var kvinnan eller hennes man eller en arbetskamrat skulle jag vara helt på hennes sida, men om jag var chefen eller hans sekreterare skulle jag hålla med honom, det beror helt på vilken plats på ett företag man har. Men om jag ska välja själv blir det kvinnans. Eftersom jag inte tror jag själv kommer bli en företagare och skulle gärna vara på semester med lön.

På ett sådant företag i sverige är det vanligast att chefen och ägarna som satsarpengar i företaget är oftare moderat och kvinnan är socialdemokrat för att fackförbunden har varit starkt förbindade med socialdemokraterna.