Idrott och hälsa - ergonomi inlägg

Första veckan så praoade jag på ett café som ligger i sturegallerian, le café. Men jag var bara där i tre dagar, så jag väljer att skriva om min praoplats som jag var på den andra veckan.

Den andra veckan så praoade jag på ett dagis, växthuset som ligger på storgatan. Mellan 9:00-12:30 så var jag i köket, där var det ingenting jag direkt störde mig på. Lite ljud från rummen utanför, där de minsta barnen var, så det är klart att några grät ibland men man fick definitivt inte ont i öronen. Ljuset var lagom. Klimatet var varierat, ibland kallt från fläkten och ibland varmt från ugnen. Det var inte så mycket tungt att bära, det var bra. Bara när man skulle ställa in stora kastruller och så i diskmaskinen, men köket var så litet så man behövde inte bära i mer än några sekunder. Skulle gissa på att köket var 10 m långt och 5 m brett. Man blir lite trött i kroppen eftersom att man stod upp hela tiden, men det fanns stolar som man kunde sitta och vila på om man hade tid.

Ibland var det stressigt, men oftast rätt lugnt. Vi lagade inte direkt så avancerad mat, pasta och köttbullar etc. så det är inte så mycket som behövde lagas, det som tog mest tid var förmodligen att skala och riva morötter. Disa som jobbade i köket, verkade inte ha så bra kontakt med pedagogerna. De verkade som att de inte ens kände varandra, det var faktiskt något som jag reagerade starkt på. Jag fick helt enkelt en konstig känsla i magen, de betedde sig kyligt mot varandra. Men däremot, mellan pedagogerna så samarbetade de på ett varmt sätt, skrattade och pratade om livet utanför dagiset o.s.v. Det är så det ska vara, man ska kunna samarbeta och få bra kontakt med sina arbetskamrater. Man behöver inte gilla alla, men det ska man försöka hålla för sig själv. Annars så blir arbetsmiljön väldigt tung och obekväm att vara på.