På min prao-plats är ingen av de anställda med i någon fackförening. Det är ett hyfsat litet café, så det jobbar tre personer där (alla tjejer). Som ni nog förstår är då även chefen en tjej. Det funkar såpass bra att ingen fackförening behövs. Vad jag uppfattade det som fanns varken bra eller dåliga åsikter om facket. Själv håller jag med. Jobbar man på en större arbetsplats kan det vara bra för organiseringen med en fackförening, fungerar det bra utan är det självklart inget måste att vara med i en. På en större arbetsplats kan det t.ex kanske vara svårt att direkt få tala med sin chef om något man inte är nöjd med. Då fungerar facket som en plan B, tror jag. Då hjälper dem till/rättar dem till ditt problem.
Jag har en fråga också, angående prao-besöken:
Vem besöker Sörens halva av klassen? Blir det du, Mats? Och så undrar jag hur lång tid det tar? Ska man ha något möte med er (för det hinner nog inte jag) eller hur går det till? Tack för svar!
Angående läxan: Eftersom du är först med att publicera din läxa ska jag kommentera lite. Svara gärna. Förhoppningsvis kan alla ha nytta av samtalet.
SvaraRaderaHar du tänkt på att de som är anställda på caféet kanske är nöjda med sin arbetssituation för att det finns bestämmelser om övertidsersättning, arbetstider, lön, arbetsmiljö o.s.v. Dessa bestämmelser har fackföreningar drivit igenom. Det är inte gratis med sådanan förhandlingar. Vem har betalat? Vad ska man dra för slutsatser? Och vad händer när det blir kris och caféet börjar gå dåligt eller chefen vill sparka någon som är gravid. Behövs inte facket då heller?
Angående besöken så har vi lärare delat upp eleverna mellan oss. Så att alla får besök av någon. Julio, jag, Petter och Helena är inblandade. Vi hör av oss innan vi kommer.
Jag förstår inte riktigt frågan om vem som skulle ha betalat, de anställda? Jag ska försöka fråga imorgon. Skriver mer då. Kanske i ett nytt inlägg. Jag undrar också om du betygsätter detta inlägg eller mina fullkomliga svar? Efter att ha besvarat de här frågorna?
SvaraRaderaJag tänker mig att om det uppstår en liten dialog här så kommer det att bli lärorikt för alla (mig inkluderat!). Och det är naturligtvis när ni står på höjden av er förmåga som jag betygsätter er!
SvaraRaderaInnan jag ska svara på allt detta undrar jag om det måste ha varit just en fackförening som drivit igenom reglerna för tider, löner m.m? Eller kan det vara så att anställda och chefer själva kommit överens om reglerna?
SvaraRaderaOkej, jag försöker svara ändå. Chefen och hennes två anställda är alla tre goda vänner med varandra. Därför har det inte uppstått några större besvär med överenskommelser om t.ex. översittningsstider, löner m.m. Det är också ett café som endast är öppet dagtid (11-16) och det är nog också en anledning till att arbetstiderna funkar för alla. Skulle det vara så att chefen t.ex. bestämmer sig för att stänga caféet, meddelar hon detta snabbt till sina kollegor så att de får god tid på sig att skaffa nytt jobb eller annat sätt att försörja sig på. Så just i denna situation är det svårt för mig att svara några specifika svar på dessa frågor. Annorlunda skulle det ha varit om jag praoade på en annan arbetsplats kanske. Men eftersom att det är så här det funkar på denna prao så svarar jag som det är. Om vi nu säger att jag skulle ha praoat på ett sjukhus t.ex. så skulle det säkerligen vara mer problem/åsikter om arbetstider, löner, anställda eftersom att ett sjukhus behövs dygnet runt och hela tiden. Då krävs ett fack som ordnar upp problemen om det skulle behövas, ser till att allt är i sin ordning och att rättvisa råder på arbetet för alla. Fackföreningar tar ju även betalt från sina medlemmar, vilket är ganska logiskt, för att ha råd att förhandla fram jämlikhetsbeslut bl.a. Man skulle därför kunna säga att vi betalar andra för att få vår vilja igenom, men nuförtiden gör vi faktiskt så med det mesta. Om vi vill ha en liter mjölk så köper vi inte en ko och väntar tills vi kan mjölka den, vi går istället till affären och handlar mjölken. Vi har på så vis då betalat bönderna för att utföra arbetet som resulterar i att vi får vår mjölk. Samhället har kort sagt förändrats.
SvaraRaderaHoppas du är nöjd med mina svar (känns som om jag skrivit en uppsats, haha)!
Tack för uppsatsen! :)
SvaraRaderaHär kommer min uppsats till svar:
Jämförelsen med ett sjukhus är bra och gör det tydligt hur olika arbetsplatser kan vara och fungera.
Det jag tänker om caféanställda är att t.ex. restaurangfacket skulle kunna förhandla fram några regler centralt med representanter för arbetsgivarna inom den branschen. Det skulle kunna gälla hur mycket man får jobba eller hur stor del av lönen som får vara dricks eller något annat. Då kan ju de anställda på ett café ha nytta av att det finns regler som ska gälla för hela landet. De anställda och arbetsgivarna kan tillsammans titta på reglerna och säga: vi håller väl oss till det här som alla andra gör. Om alla håller sig till reglerna behöver arbetsgivarna inte vara rädda att bli utkonkurrerade av något kafé där man struntar i reglerna. Det blir också lättare för de anställda att lägga fram sina krav om man berättar att facket centralt förhandlat fram det här med arbetsgivarnas egna representanter. Min fråga är om detta system inte urholkas om man går ur facket bara för att man inte behöver det lokalt på sin egen arbetsplats och att detta på sikt kanske förstör friden och det goda samarbetet på arbetsplatsen?
Blev det något klarare?
Ja, jag tycker att du har rätt. Det vore en bra och rättvis urgångsregel som nog skulle underlätta/miska konflikterna när gäller liknande frågor.
SvaraRadera