SO 2 - Kön, social och kulturell bakgrund, av Josephine

Alla jobb är på något sätt riktad till någon specifik individ, alla gånger behöver det inte vara något bestämt kön, men i de flesta fall så är det de. Jag tycker att det planas ut mer och mer, det där med könen. När min mamma blev sjuksköterska för 20-30 år sedan, var det väldigt sällan att en man var sjuksköterska. Alla hennes kollegor bestod nästan bara av kvinnor, förutom det högre stadiet, som nästan bara var män. Nu är det blandat och jag tänker aldrig på om det kommer in en manlig eller kvinnlig sjuksköterska till mig, samma med alla läkare. Fast i och för sig känner jag mig mycket tryggare om det är en kvinna jag får träffa på sjukhuset, även fast jag egentligen inte känner själva individen.

Om ens familj är välbergade och har ett framgångsrikt jobb så tror jag att det i de flesta fall smittar av sig. Man vill uppnå högre mål för att visa att man också kan bli något, kanske till och med får högre status än föräldrarna. Sedan bor man förhoppningsvis i ett finare område och då är det högre krav på barnen, även vännerna i skolan kan vara fokuserade på höga betyg. Som kan göra att man kämpar mer själv för att hålla uppe tempot. Jag tror att den skolan vi går i är ett exempel på det, alla vill vara bäst.

Jag tror att den kulturella kulturen påverkar väldigt mycket, inte för att folk i olika kulturer vill jobba med olika jobb. Mer för att cheferna kanske vill anställa någon som har likare synpunkter om saker och ting, även livet. Någon från en annan kultur kanske inte kan prata flytande svenska och även därför har svårt att stava, som kan bli ett förhinder för företaget. I vissa fall är det nog så hemskt att man inte anställer t.ex. en Afrikansk person, för att det kan se sämre ut, för företaget utåt. Som att de inte hade några svenskar som ville jobba hos dem, då kanske de istället väljer en svensk, fast den utländske kanske hade en bättre utbildning och var smartare.

På min arbetsplats, i en liten mysig antikaffär finns det bara en anställd och hon är kvinna. Man kan säga att hon är chef över sig själv. Hon trivs med att vara enmansföretagare, då har hon ingen som kan bestämma över henne och heller ingen som hon måste ta hand om och ge lön. Allt går i och försäg till henne, det dåliga och det bra, vilket kanske kan vara lite jobbigt ibland, men lite nackdelar måste det ändå finnas med att vara enmansföretagare. Annars skulle kanske alla bli det. Eftersom att ett enmansföretag sällan är stort så är det nog ganska riskabelt med lön och sådant. Man kan nog inte ha en bestämd summa, utan man får ta utifrån hur mycket man får in och vissa månader går det sämre.

Kvinnor och män har som sagt olika jobb inom vissa branscher, det är nog gjort för det. Men i de jobben som man tjänar mest på, som t.ex. chef över ett stort företag, så borde det ändå passa båda könen lika bra, men ändå är det fler män som är just chefer. Varför är det så? En anledning kan vara att en man får fler personer att lyssna och visa respekt, även fast han kanske inte ens är smartare än andra kvinnor. Fast jag tycker inte könet ska spela någon roll, det är viljan och hur duktig man är på sitt jobb som ska spela roll. Jag fattar inte heller varför det är fler män som är chefer, i t.ex. alla partier så är det mest män, kanske är det så för att i nästan alla evenemang, melodifestivalen, idol m.m. Så är det kvinnorna som röstar på männen för att de är snygga. Det kanske är så på alla företag och i partierna också, fast det skulle vara väldigt ytligt och det skulle man nog inte vinna på i längden. För att det är insidan som gör att man stannar kvar och om inte insidan på företaget har något att ge så får de inga kunder.

Min handledare tror inte att synen på kön klass och bakgrund har styrt hennes yrkesval. Hon jobbar med sitt jobb för att det är hennes intresse och hon älskar färg och form. Däremot tror hon att det kanske inte skulle vara en antikaffär, utan ett eget möbelmärke hon skulle ha, om hon kom från en riktigt välbärgad familj. Det kanske även skulle vara en större lokal, i ett ännu bättre område. Det finns inte riktigt någon klassresa i hennes liv, det tyckte hon inte behövdes. Hon hade en bra uppväxt och därför bestämde hon sig för att hon kunde leva på samma sätt som vuxen.

Hon kommer från Norge, men det är ingen stor skillnad på kulturen, i alla fall inte nu. När hon kom till Sverige första gången på en skidresa så var allt så flått, alla levde i en mycket modernare tillvaro och då bestämde hon sig för att flytta till Sverige. Men nu är det nästan tvärtom mellan Norge och Sverige, eftersom att Norge hittade så mycket olja så åkte de upp på listan i tillgångar till pengar. Enligt henne har det påverkat hennes yrkesval väldigt mycket, för i Norge vid den tidsperioden så var det mycket fattigare och då ville hon göra så att Sverige skulle återanvända saker, precis som Norge gjorde. Då började hon samla massor med skrot som hon gjorde om till något nytt och annorlunda. Hennes mål var inte att starta en antikaffär, det var att rädda världen.

Hennes dröm var egentligen att bli arkitekt, men hennes betyg platsade inte in på den linjen. Så hon tror inte att det skulle vara någon skillnad om hon hade kommit från en rikare familj, kanske att hon hade kämpat ännu mer för att hennes föräldrar hade högre krav. Hon tror heller inte att hon skulle valt ett annat yrke om hon vore kille, men det tycker hon är svårt att svara på. Fast de flesta som har en antikaffär är killar, så det är ett blandat yrke, det är helt enkelt ett bra yrke för jämställdheten i Sverige. Eftersom att man inte får kunder efter vilket kön man är, utan vad man säljer.

Jag tycker att det har varit så roligt att få praoa i antikaffären, inredning tycker jag så mycket om och att få ha jobbat med det i två hela veckor är verkligen kul. Sedan har jag fått måla massor med möbler, som jag även ska få göra hela sista fredagen, ibland har man allt tur! Jag kommer sakna att jag inte blir hämtad varje morgon, tidigast klockan 11 och får göra något lugnt och stillsamt, som jag även verkligen gillar. Jag tycker däremot att det är synd att de två veckorna har gått så fort, men vad är det man säger? "Tiden flyger iväg när man har kul" och precis så har det varit. Jag får hoppas att jag kan få komma tillbaka någon gång!

Hoppas att alla har haft en jättebra prao, hejdå!